Jag har länge kantats av dåligt självförtroende men lyckats bygga upp det och fått mer självförtroende, men i lördags var det som bortblåst.
Har klarat mig väldigt bra ifrån mina negativa tankar ett väldigt bra tag nu, men i helgen var det dags igen.
Det hela började med att jag har väldigt torr hy och blir rödflaming nu när det är så kallt ute. Kollade mig själv i spegelen och fick idiotiska tankar. Började tänka att jag var äcklig som såg ut som jag gjorde och mitt hår var fult, att jag såg tjock ut och inbillade mig att så fort någon kollade på mig var det för att jag såg konstig ut. Tårarna började rinna ner från mina kinder och jag kunde inte sluta, kändes som att jag bara hitta mer och mer fel hela tiden.
Varför har jag dessa tankar? Vill inte ha dem och någonstans inom mig så vet jag att det inte är sant, men ändå lyckas tankarna komma.
Sån tur är har jag Henrik, vet inte vad jag skulle gjort utan honom, han får mig alltid till att må bättre. I hans ögon är jag perfekt.

Någon mer som känner som jag? Eller är det mig det är fel på?